klau

Skulle döda för den kroppen.

Hej !

Har kommit hem från farmor och farfar nu efter att bara ätit middag hos dom..
Efter efterrätten så kollar alltid jag och syskonen på TV ( i detta fall var det bara jag, Max och Kalle) . Och idag var det Victoria's secret fashion show. Och jag tycker det är skitballa underkläder och modellerna är ju så snygga och söta som man för med flera kilons fjärlingsvingar på ryggen. Men sen får jag någon bekännelse. Deras magar är platta, låren är ursnygga och i ansiktet ser dom ju bra ut ! Och då får jag ångest, jag har ingen platt mage, och mina lår dom är lika stora som trädstammar och i ansiktet, tja, jag är ju inte uglyuglyugly men inte beatybeatybeaty. Och hur ska jag trösta mig med det nu ? Tänkte på Ben&Jerry's Thearpy, men det gör ju knappast saken bättre. Blir ju inte smalare... Utan, no candy for me this fucking year. Jag får ju leva med att modellerna är snyggare än mig, det kommer ju inte som en överraskning. Platt mage kan jag fixa, med hjälp av träning och icke-hjälp från godis och sötsaker. Men låren, dom kommer alltid vara tjocka som faaaan. Fettsugning ? NÅGON? Jag älskar mig själv för mitt utseende, dvs: När jag har linser med Helena Rubensteins mascara på mig så mina ögonfransar når taket, när jag har kajal, när jag har puder, när jag har solpuder och läppglans. Då kan jag gå ut på stan, känna mig snygg och förhoppningsvis ser ingen det under kläderna. Okej, jag är för självkritisk mot mig själv. Jag är ju inte det smällfetaste barnet i världen, och det har jag börjat se nu, att för varje månad som går tycker jag att det ser bättre ut. Självklart finns det för -och nackdelar med att vara trådsmal och ha en modellkropp. Men det orkar jag inte ta upp. Va nöjd med dig själv. Även om du känner dig tjockast ibland ( det gör jag, en gång hade jag laktosmage, uppblåst jävla ballongmage, hehe) . Du är fin som du är.